Jag som trodde att jag visste vad jag ville!

Men det verkar rent hopplöst! Sitter just nu för skojs skull och kikar på högskoleutbildningar, kanske skulle jag bli något klokare av det? Glöm! Jag blir bara mer och mer förvirrad, det finns så mycket som verkar roligt. Självklart vill jag jobba med människor, det har jag redan bestämt. Nu finns det bara hur mycket som helst kvar att välja bland... Jag har bland annat blivit lite inspirerad av lyxfällan och tanken på att bli ekonomisk rådgivare känns inte på tok för långt bort. Det handlar ändå om människor, men det kanske är lite väl "kontorsaktigt" för min del. Det är så svårt att välja! Speciallärare är verkligen någonting jag skulle kunna tänka mig att jobba som, samtidigt som jag mer än gärna skulle jobba med vuxna människor som har hamnat snett i livet med vad vet jag. Allt från alkohol till psykiska problem, etc, etc... Fast barn och ungdomar känns ännu mest lockande. Det är skitsvårt, tänk om jag kunde träffa någon som kan tala om för mig vad som skulle passa mig bäst! Vad jag skulle vara bra på, tjäna okej på, och framförallt tycka om. Dessvärre måste jag nog finna det själv jag vet bara inte hur det ska gå till än. Känns så himla bra att jag inte tar studenten i år, för det hade givit mig panik!

Just nu pluggar jag på barn och fritidsprogrammet. Jag har gått ett år på samhällsvetenskapliga, jag vet att jag skulle behärska studietempot om jag bara kunde sänka mina prestationskrav. Jag vet att jag gillar att jobba med människor, att det är vad jag ska göra. Jag kan absolut inte tänka mig att jobba på någon snabbmatskedja som Mc donalds, Burger King eller liknande. Jag kan tänka mig att jobba både med typiskt kontorsarbete och mer praktiskt som att vara ute i naturen, dansa eller vad nu det kan vara. En blandning av dessa vore optimalt. Kan tänka mig att flytta från Värmland, än i alla fall då jag inte är bunden till något speciellt här. Vad ska jag nu bli när jag blir stor?! xD

Haha, det löser sig. Jag ska fortsätta att sitta och kolla på utbildningar, sedan ska jag prata med min mentor asap. Detta ska nog bli bra! :D   (observera att jag fortfarande bara går i tvåan och oroar mig för detta... psycho eller vad?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0