Det finns sådant jag ångrar, sådant jag funderar över, sådant jag inte förstår, men som jag ändå har gjort. Oavsett vad, så har det i sin tur bidragit till att jag är den jag är idag och ibland gillar jag det, ibland inte.

Jag är ändå jag, det gäller att lära sig leva med det. Det kan hjälpa att tänka, att vi faktiskt bara är människor. Alla har sina fel och brister, alla gör fel någon gång då och då. Det är då det är så fiffigt att vi kan hjälpa varandra. Vissa vill man bara inte hjälpa, det är väl så det är även om det inte är moraliskt korrekt att säga, ens tänka det. Men allting är inte moraliskt korrekt och även det kan jag tycka är okej.

De gångerna det blir riktigt fel är när man är dumsnäll mot någon som faktiskt inte förtjänar det, som kan vara riktigt spydig och otrevlig. Jag tycker om att hjälpa till när det behövs, för mig är det självklart att behandla alla (nästan) med respekt. Då alla inte håller med om det så är det klart att det finns motgångar, det gäller bara att lära sig se vem man bör hjälpa och vem det inte lönar sig med för att man ändå inte får något tillbaka av.

I alla fall, så är man bara människa. Det finns många självhjälpsböcker och hej o hå, som beskriver hur man bör vara för att vara harmonisk och blablabla, superbra för den som tror på det. Jag tror inte att man lär sig ordentligt på något annat sätt än livets hårda skola. Erfarenheter och upplevelser skapar starkast minnen, sen kan man få vägledning ibland.

Vi är bara människor, försök att tänka så. Livet blir lite roligare då, du ska ändå stå ut ett tag till! ;)