Det måste gå nedåt för att kunna gå uppåt igen.

Ibland blir dagarna inte så bra som man önskar, trots att man försöker hålla allting i schack. Det spökar till sig i huvudet, ställer till livet sådär allmänt irriterande. Det kan bli en svacka i alltihopa ibland och trots att det inte är något konstigt, så är det lik förbannat skit jobbigt. Men jag antar att man lär sig hur man hanterar det så småningom. Jag skulle gissa på att det tillhör livet, den hårda skolan och allt sådant liknande, saken är bara den att jag hellre skulle läsa om det i en teoribok än praktisera det faktiskt. Well... det är tur att man har världens finaste vänner vid sådana tillfällen, det gör allting lite, lite lättare. :) <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0