Jo, när människor verkligen inte ens försöker att behandla varandra med respekt blir jag riktigt irriterad, när någon ber om något och andra bara skiter i det. Eller när någon som kanske är lite speciell blir grundlurad, och folk driver med henne/honom. Man behöver inte älska alla, men man behöver inte vara så taskig heller.
När någon gör något jag inte tycker om mot någon som står mig nära blir jag extra arg, man gör bara inte så.

Jag blir också väldigt upprörd om någon inte är ärlig mot mig, utan rentav låtsas tycka om mig eller mina idéer och sedan går bakom ryggen på mig. Det är bara slöseri med tid, med min tid!

Sen finns det en himla massa mer... dock har jag blivit bättre på att "välja" att inte bli arg. Jag är inte bra på det, men bättre än förut. För i regel är man väl arg i onödan, egentligen. :)