Oj vad djupt det blev nu då... well, well, lika bra att börja skriva.


Att förlora någon jag älskar är jag skiträdd för. Jag skulle kunna ge vad som helst för att det inte skulle hända, för att liksom vara säker på det. Det är nog det allra värsta som skulle kunna hända mig, jag vill och kan verkligen inte tänka mig det.

Ärligt, det som skrämmer mig näst mest då, i hela världen är att bli ensam. Lämnad helt ensam, utan någon form av socialt nätverk eller liknande. Då skulle jag lika gärna kunna lägga mig ner och dö, så ni som utgör mitt sociala nätverk, ni vet hur mycket ni betyder för mig!

Jag har många och stora drömmar och visioner, jag är faktiskt även lite rädd för att de inte ska gå i uppfyllelse... det är inte så att jag räknar med att det "bara blir" så, utan jag vet att jag måste jobba för det. Men tänk ändå...? Vad som helst skulle faktiskt kunna gå snett, det behövs inte så mycket. Det här är tankar som, tro det eller ej, dagligen snurrar i huvudet på mig. Lite dumt egentligen, det medför att jag inte hinner leva i nuet. Vilket jag troligen längtar tillbaka till om en sisådär några år. Så är det i alla fall.

Att allt för tidigt infinna mig i ett Svenssonliv är jag också skrajsen för. Klart att jag vill ha ett helt vanligt Svenssonliv med en man, barn, villa, en bil och semestrar för att komma ifrån arbetet och kylan här i Sverige, men bara inte än! Jag måste få upptäcka lite mer vad som finns utanför mitt skyddade liv i Sverige för att sedan kunna stadga mig. Annars kommer jag förmodligen aldrig att få ro. Som sagt, jag vill ha det där Svenssonlivet, men är livrädd för att få det på tok för tidigt.

Detta är nästan pinsamt... men jag skriver upp det i alla fall...
Att få ett IG i en kurs/ett ämne vore fruktansvärt... Det är jag också rädd för. Det är nästan så att jag inte vill godta ett G, men ett IG vore gränsen. För er som inte vet det så har jag inga som helst problem i skolan, jag har en väldig tur med just det att jag är relativt lättlärd. Jag skulle verkligen inte se ner på någon som får IG:n eller vad annat det nu kan vara. Så har jag fått med en brasklapp... :)      Nejmen jag har aldrig fått de där två bokstäverna överhuvudtaget på ett papper (vad jag minns, och det borde jag väl komma ihåg?) och så ska det vara i fortsättningen också.


Sen finns det en himla massa mer.. men det här är nog det som mest säger något om vad som egentligen är mina rädslor. Kanske inte var tanken att skriva om så djupa saker, utan mer om spindlar och hissar? (Ja hissar är jag också rädd för.. xD ) men i alla fall, nu tolkade jag rubriken såhär, så det här är vad ni får! ;)