Visst är det väl praktiskt att vara ungdom egentligen... man har inte så mycket ansvar, det mesta löser sig liksom utan att man gör så mycket. Det här är tiden då man kan bete sig riktigt knäppt egentligen, parta loss liksom! Ändå känns det som om någonting fattas, som om jag bara står i någon form av passage, mellan två dörrar... det är liksom inget ställe att sätta sig ner och må gott på en stund, utan jag är bara på väg. Frågan är vart jag är på väg? Jag vet inte riktigt än, jag önskar att jag hade något svar att ge både er och mig själv. 

Jag längtar hela tiden bort, jag vill göra olika saker och klara av olika moment, jag skyndar iväg till nästa punkt och sitter aldrig riktigt ner och bara... är. Jag jäktar vidare, frågan är om jag kommer att bete mig så hela livet? Jag försöker verkligen att leva i nuet men ju mer jag försöker desto svårare inser jag att det faktiskt är. Jag vill planera... för 20årsåldern, 25årsåldern, 30... etc, etc... kommer jag ens att bli så gammal? Kommer jag att bli så mogen? Yeah, let's face it... en 18åring är inte mogen, inte alls. Det finns så mycket kvar att lära sig då, så många misstag kvar att göra.

Men erkänn att det vore gött? Att åka iväg till en grekisk ö och sitta där hela dagen på stranden med en glass i handen, när det skymmer gå iväg till någon nattklubb och parta hela natten, etc, etc...  eller att verkligen kunna genomföra den där skidresan man drömmer om, eller att bara kunna bjuda laget runt flera gånger på krogen! Att faktiskt ha råd att spendera några nätter på ett svindyrt hotell för att man vill, ah ni inser att pengar är ett problem för mig. Det är alltid ett bekymmer, det finns alltid för lite av det. Jag vill göra så mycket, kanske är det därför jag känner mig instängd, vet inte riktigt. Mamma och pappa har givetvis pengar, men de hjälper mig redan så mycket med allt ju! 

I alla fall, jag är väl den enda som kan göra någonting åt det så jag får fundera ut något smart. Börja jobba kanske, frågan är bara var? Spara pengar, jotack jag försöker men det är inte så lätt. Nu i några månader ska jag handla så lite onödigt som möjligt, men det är för att jag behöver körkortspengar. 

Nej, leva i nuet var det. Jag ska göra ett nytt försök, imorgon. Det är något jag inte är bra på, så jag får väl träna. Träna ger färdighet, right?

Blä vilken jobbig text det måste vara att läsa, men jag bara skriver och läser inte... vet ju vad som står lix! ;)

Förresten, älskade vänner! Utan er hade det verkligen inte gått, ni är något alldeles speciellt! Tack för att ni finns och rätar ut skiten åt mig då och då! :)