Varje gång jag hör en klyscha så blir jag mest trött och tänker att jaa, jaa, den har vi hört förut. En massa gånger. Dessvärre upptäcker jag att klyschorna är rätt så sanna, en efter en. "Det finns folk till allt" trodde jag var en överdrift, men icke. "Övning ger färdighet" vet jag väl är sant, men det känns rätt så hopplöst när man står där med någonting nytt framför nosen att försöka förstå sig på. Men just idag känns det väldigt sant, för några år sedan mina vänner kunde jag nämligen inte köra bil. Jag vågade knappt sitta där bakom ratten med rädslan för att bilen på något mirakulöst själv av sig själv skulle åka iväg med mig där, maktlös och rädd. Idag, klarar jag det helt okej med handledning. Det dröjer inte nu! ;)
"En knuten hand kan varken ge eller ta" stämmer också väldigt bra. Det är därför jag försöker att inte stänga mina händer. ;)

Men ni fattar grejen. Så man kanske inte ska underskatta klyschorna? De finns inte bara för att någon tycker det är roligt att htita på dem utan för att någon faktiskt har upplevt något. Det var mina visa ord för dagen. =)