:)

Livet är fyllt av olika saker man ska ha koll på, en del saker kan man skriva upp i kalendern, en del lär man sig utantill, annat kommer man ihåg ändå men en del glömmer man lik förbannat bort... En del saker tror man sig även veta fast att man i själva verket inte har koll alls. Upptäcker man sen. När det kanske rentav är försent. Poängen tror jag inte är att hinna med allt, att komma ihåg allt, att veta allt. Poängen är att välja ut det viktigaste och komma ihåg det. Att rätta till det man glömmer bort men samtidigt hoppas, hoppas, hoppas på att det inte är någonting som drabbar någon annan jättemycket. Ett möte bör man komma ihåg, men tvättiden man har bokat är kanske inte det allra viktigaste... det går ju att överleva ändå, även om det kan bli lite krångligt så klart.

Jag har koll på långt ifrån allt, när jag börjar trean måste jag absolut köpa mig en stor almanacka. Just nu känns det som om det är en himla massa jag ska ha koll på nämligen, det är lektioner och praktik, det är övningskörning och halka, det är jobb och det är att träffa människor, att träna, att plugga, att ta reda på vad som faktiskt gäller under morgondagen, att tvätta och städa etc, etc. Det finns hur mycket som helst! Men det jag ändå brukar försöka prioritera, är att ha koll på de människorna jag har omkring mig. Inte så att jag ska veta vad alla gör hela tiden, utan snarare veta var jag har dem rent relationsmässigt. Är det en vän på riktigt, eller är det en såndär som jag kanske bör fundera över att byta ut? Är det verkligen en vän, eller någonting annat? En kompis eller en bekant?
(Jag erkänner, jag prioriterar även andra saker, men just det här är viktigt för mig...)

Sluta upp med att springa efter människor du vill umgås med, stanna istället upp och se vilka du har som springer efter dig.

Dessutom... har jag kommit fram till någonting som jag tycker känns ganska bra. Jag tänker sluta vänta på människor. Det är klart att någon kan vara fem minuter sen och jag kommer inte att springa iväg för det. Men att bara vänta och vänta i timtal för att sedan kanske ändå inte få ut något av det är inte min grej. Det sätter vi stopp för.

Till er som finns vid min sida, ni är sol och vatten. Tack för att ni är ni, och är på riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0