Har suttit och kikat på det programmet ikväll och trots att dagen faktiskt har varit ganska trälig så muntrade just den lilla delen av dagen upp mig. Så härligt, människor som ställer upp för andra får sina drömmar uppfyllda!
Det fick mig att börja fundera på vem jag skulle vilja nominera till ett liknande program, och kom fram till att det finns väldigt många människor som förtjänar något sådant.

De hade tänkt på allt, från det att en tjej fick träffa sin största idol, Justin Bieber, till att en farbror, Bertil, äntligen fick flyga flygplan. Jag kunde inte låta bli att sitta där i soffan och både skratta och le, så fantastiskt!
Kanske borde man göra egna sådana små saker i vardagen lite oftare? Jag ensam kan kanske inte ordna så att någon jag tycker förtjänar det får träffa sin idol, men jag kan bjuda någon som tycker hemskt mycket om tårta på en fin sådan?

Jag fick även en annan fundering under programmet. En kvinna som var med, fick sjunga ihop med Kicki Danielsson eftersom att det var hennes dröm. Under tiden hon födde barn så hamnade både hon och barnet i farozoonen, hon var ruskigt nära att gå bort. Hon berättade att hon hade tänkt att hon skulle satsa på musiken stenhårt om hon nu överlevde. En himla fin tanke, vilket fick mig att tänka; Vad skulle jag tänka om jag hamnade i den situationen? Hur skulle jag välja att fortsätta leva om något sådant hände mig?

Det finns hur mycket som helst jag skulle vilja skriva upp... jag skulle försöka att ha mer överseende med beteenden, sådant jag inte riktigt kan med. Jag skulle förlåta lättare, acceptera, skratta bort. Se livet mer positivt, ägna mig åt sådant jag bryr mig om. Jag skulle satsa på livet, så att säga. Både mitt eget, och på andras. För det är klart, vi måste hjälpa varandra oavsett vad det gäller. I trafiken gör väl alla fel någon gång, då är det så himla bra om någon annan upptäcker felet i tid och rättar till det, hjälper till så att det inte sker en olycka. När man dansar finns det väl alltid någon som trampar fel, tur bara att det oftast finns någon som kan rädda upp det ganska snyggt. Det finns liknande exempel överallt, livet är litegrann på det sättet jämt. Vi gör fel, det är så det är, man kan bara hoppas på att någon räddar upp en just vid det tillfället. Och... om man inte får hjälp just då får man försöka rätta till felet som blev istället, kanske genom att betala för skadorna på bilen. Att anmäla det till försäkringsbolaget.

Att tänka innan man handlar är a och o, att inte göra det är lite som att torka sig innan man skiter. Vem har inte fått höra det någon gång? Ändå är det så lätt hänt. Det är inte alla gånger man tänker sig för, jag tror att det händer alla, gammal som ung, man eller kvinna, svensk som kines, etc. Jag gör det i alla fall, och jag vet andra som gör det. Så länge man är medveten om att det kan hända, så kommer man långt. Då kan man ha överseende med andra som inte gör det och hoppas på att människor i sin tur har lite överseende med det då det händer en själv. Kanske. Om man har tur.

I alla fall... Vad ville jag egentligen få ut av det här? Jag har varit så ... könstig på sista tiden. Dags att förändra det, jag trivs inte med det. Ett djupt andetag... ett... två... tre. Nu kör vi. :)